söndag 30 januari 2011

Virkat kuddfodral

Då var kuddfodralet äntligen färdigt och lite stressad blev jag när den såg ut som en skrynklig trasa efter att jag sytt ihop allt. Men eftersom det var ull gick det att sätta strykjärnet på högsta värmen och ånga på tills delarna låg fint ihop.

Vit virkad kant och en liten volang längst ut.

Eftersom jag endast kunnat röra mig sakta och väldigt försiktigt kunde jag inte sy något nytt fodral. Istället fick ett tråkigt linnefodral som jag sytt förra året vara grunden. Sedan sydde jag fast den virkade delen på. Fodralet var 10 cm för långt men det var enkelt att sy bort och den virkade volangkanten gör att kudden även är fin på baksidan.

Nu har äntligen den värsta värken släppt och redan igår kändes det mest som jag hade en kraftigt träningsvärk. Men trött är jag som bara den ögonen sitter i svarta hål och jag har svårt att sova på dagen. Nätterna börjar bli bättre och jag har nu gått ner till två kuddar istället för de fem jag haft tidigare. Dessutom har svullnaden/bullen på revbenet lagt sig så nu kan det nog bara bli bättre.

När jag hade som ondast kunde jag varken gå, sitta, ligga, skratta, hosta eller nysa utan att det känndes som om hela bröstkorgen skulle gå sönder. Vissa saker försöker man undvika men ibland är det svårt när man har barn. Min mamma var här hela veckan för att ta hand om barnen och mig (det kändes som jag var två år igen). En dag tog vi en liten promenad till affären då jag kände att jag behövde röra på mig och få lite luft. Vi gick lugnt igenom affären och väl framme vid kassan vid glassen ropar Leonard, helt allvarlig och säker på sin sak:

- Titta mamma bajskorvar!

Han pekar på en ask med fönster så att man ska se innehållet och i den ligger det chokladbitar som ser ut som maränger. Jag försökte hålla mig för skratt men det var svårt och det gjorde så ont.

Så nu vet ni att man hittar bajskorvarna i affären på hyllan ovanför glassen. Om det var någon som undrade....

torsdag 27 januari 2011

Virkade rutor

Jag vet inte vad som har hänt men helt plötsligt vill jag fylla hemmet med färg, jag tror nog attLilla Tussilago har inspirerat mig lite. Att byta ut färgen på kuddar och filtar är ett enkelt och billigt sätt att förnya lite hemma. Just nu pågår det en liten tävling hos henne där man kan vinna en fin rislampa och tävlingen hittar ni på hennes blogg.

Jag har ännu inte märkt av någon förbättring av revbenen, dessutom känner jag mig jättesvag i armarna men virka går eftersom det är små rörelser. Som ni ser så är det mycket färg och jag har även planer på att måla gungstolen turkos och eventuellt tapetsera eller måla det vita skåpet i vardagsrummet. Jag har dessutom börjat på ett 500-bitarspussel och det var inte igår jag la pussel. Men roligt är det och svårt att sluta då jag hela tiden tänker "bara en bit till" och fort går det inte heller.

Det var allt för idag, nästa gång får ni se det färdiga kuddfodralet.

Ha en trevlig dag!

tisdag 25 januari 2011

Crostinis med god röra


Ett litet restbrödstips för er som har en bit baguette över, som lätt blir lite torr redan efter en dag. Skiva upp den i ca 1 cm tunna skivor. Låt dem torka på galler eller lägg in dem i 200 grader tills de fått lite färg. Då får ni goda knapriga crostinis som dessutom är större och godare än de som finns att köpa.

Gott att ha på är den här fetaoströran efter eget recept. Ett paket fetaost, en kruka basilika och 10 halvor soltorkade tomater. Mixa ihop alltihopa och lägg en klick på det torkade brödet med ett basilikablad och en oliv. Både barn och vuxna älskar det (i alla fall våra gourmetbarn)



Tack så mycket för alla krya på dig-hälsningar, en stor kram till er alla som skrivit, smsat eller ringt. Ni andra får också en kram för att ni tittar in trots att det inte händer så mycket på bloggen just nu.

Hur jag mår och känner mig kommer att stå längst ner för er som är intresserade, på så vis kan ni som inte tycker det är jättekul strunta i resten av texten. Jag fick sova hela natten (halvsittandes men huvudsaken är att jag får sova) och trodde då jag vaknade att jag skulle kunna skutta ur sängen och börja leva men icke så nicke. Lika ont som tidigare under dagen men liksom de senaste dagarna har jag mått bättre på kvällen. Så jag passade på att göra ett inlägg där fotona legat redo sedan i torsdags kväll. Jag har inte tagit de snurriga värktabletterna då de egentligen inte fått huggen att gå bort, men jag överlever dagen.

Det jobbiga är att jag inte vet hur länge jag kommer att ha ont och att ligga och inte göra något är inte min grej. Jag blir så stressad över att huvudet är klart och vill massor men kroppen kan inte. Om jag hade vetat att det var för några dagar hade det varit annorlunda. Men lite virkade jag i förrgår innan jag somnade. Och maten jag får i mig är inte mycket men det är ju inte så konstigt att matlusten är minimal när man ligger ner hela dagarna eller rör sig i slowmotion. Nu blir jag ju av med de extra "fika-kilona" jag lade på mig förra året.

Önskar er en trevlig dag och jag hoppas att min dag blir kreativ men lugn, för någon gång ska det väl släppa.

söndag 23 januari 2011

Mitt liv som snigel


Bilden på Julietts snigel lussebullar får visa hur jag är just nu. Jag är långsam, får ingenting gjort och kan knappt röra mig. Jag har i flera dagar funderat på att skriva men haft för ont. Jag kände bättre mig igår kväll och då kunde jag faktiskt sätta mig en stund och skriva. Så här kommer en kort version av vad som hänt.

Natten till onsdagen fick jag väldigt ont i bröstet och det släppte inte men det gjorde inte så ont att jag tyckte att det var jobbigt. I torsdags vaknade jag och hade så ont att jag knappt kunde ta mig ur sängen var helt säker på att något i bröstet skulle gå sönder. Kenneth fick åka hem från jobbet och lämna barnen i skolan för att därefter skjutsa mig till vårdcentralen. Väl där träffade jag en läkare i 2 minuter som sa att jag hade Tietzes syndrom:

Tietzes syndrom är en sjukdom som orsakas av inflammation eller svullnad i revbensbrosken, den del av revbenen som ligger närmast bröstbenet. Revbenen utgår som bekant från ryggen, största delen av dessa är ben, men den sista delen, några centimeter lång, utgörs av brosk. Dessa broskdelar kan bli inflammerade och eller svullna, och orsakar då påtaglig smärta. Smärtan kan vara svår, och påminna om smärta utgående från hjärtat eller matstrupen, och smärtan kan därmed föranleda långt gående undersökningar och onödig medicinering.

För den som vill läsa vidare kan ni göra det här . Han sa att det är helt ofarligt och att jag inte behöver söka läkare för det mer. Jag fick en postit-lapp med namnet skrivet så jag kunde googla själv. Han frågade aldrig hur ont jag hade. Jag fick några tabletter som jag hemma upptäckte att jag inte får ta dem pga min tarmsjukdom. Jag kunde knappt sova alls på natten, vaknade varje timme och låg vaken länge för att jag hade så ont. För att inte få ont måste jag långsamt flytta varje kroppsdel i steg och att vända mig tar minst fem minuter.

Dagen efter tyckte jag det kändes bättre men under dagen blev det värre och det slutade med att jag åkte in till akuten på kvällen för att få något smärtstillande. Några timmar senare fick jag åka hem då de inte kunde hjälpa mig, men jag fick annat smärtstillande som jag trodde hjälpte tills jag ställde mig upp och det högg till varje gång jag gick. De sa åt mig att ta dem även fast de inte hjälper för att jag skulle få en grund. Tabletterna jag fick innehåller morfin så man blir lite småsnurrig, det kändes som jag hade tagit ett glas vin jättefort. Smärtan försvinner inte utan kroppen känns mest pirrig. 2,5 timme kan jag ligga ner still utan smärta med tabletterna innan värktabletten slutar verka. Jag ser ut som en sned gammal gumma och kan inte göra någonting själv. Kenneth har fått ett fjärde barn att ta hand om....

Anledningen till att jag skriver är för att jag inte kan göra någonting utan att det hugger till och framför allt inte sy. Jag kommer inte att kunna ta några beställningar innan smärtan är borta. Har det inte gått över om en vecka skulle jag kontakta vårcentralen igen för en röntgen. Jag hoppas självklart att det ska bli bra innan men just nu känns det inte så.

Jag har tidigare haft samma smärta för flera år sedan men den har gått över på morgonen och det har aldrig gjort så här ont, därför har jag inte sökt läkare för det. Oftast fick jag det på natten och förmodligen då jag sov innerst och lite inklämd mot en vägg i en smal säng vilket gjorde att bröstkorgen trycktes ihop. Nu beror det säkert på att jag ligger mellan två barn varav den ena väldigt nära. Jag antar att det är fler föräldrar med samma problem, en del barn sover själva, andra är nöjda om man sover i samma rum, vissa i samma säng och sedan finns de som ligger som ett plåster. Alla barn och även vuxna har ju olika närhetsbehov. Hur skall man få plåstret att släppa? Det har blivit värre efter att hon börjat skolan vilket säkert beror på att hon inte är med oss så mycket på dagarna och behöver tanka på närheten under natten.

Skrivet idag:
Idag femte dagen känner jag mig bättre, det kan bero på att jag faktiskt fått sova och utan värktabletterna dessutom. Jag har hittat en halvsittade ställning som inte gör så ont. Jag rör mig fortfarande långsamt och det hugger till när jag rör mig fel eller för fort.

Det blev en ganska långt inlägg ändå, jeg vet inte om någon har haft ork och tid att läsa. Men det kommer inte att bli några fler tråkinlägg om sjukdommen nu för det här ska ju vara en glad och inspirerande pysselblogg. Så nästa gång jag skriver är om grytlappen som väntar på en tovtvätt, crostiner med fetaoströra och filtgubbar som barnen kan sy. Om jag vilar hela dagen idag också kanske det är så bra att jag kan börja virka glada kuddfodral av de nya garnerna.

Önskar er en alla som tittar in idag en trevlig söndag.

torsdag 20 januari 2011

Virkade plättar


Är det någon som läst Mirabell (Astrid Lindgren, Pija Lindenbum)? Den handlar om en flicka som får ett dockfrö. Efter att ha läst den boken önskade Juliette sig ett plättlagg.


Men vad ska hon med plättlagg om hon inte har plättar att steka? Så igår kväll virkade jag plättarna som hon egentligen skulle fått i julas.


Både pankakslagget och plättlagget är köpta på loppis . Gjutna, men jag minns inte om de var från 40-, 50- eller 60-talet.

Någonting måste man ha på plättarna så jag virkade gräddtoppar som Juliette tyckte var lite för stora. Förstår inte alls vad hon menar, brukar inte ni ha en gräddklick som är större än plätten?

Nu kan vi byta ut bomullen som tidigare varit grädde till pannkakorna i gräddburken. I den vänstra ligger det tepåsar och i mittenburken sylt i form av röda filtbitar.

onsdag 19 januari 2011

Nyklädd adressbok




Efter att lampan blivit så fin när jag målat och klätt om den kände jag att adressboken också behövde piffas upp lite. Nu är den så fin att den faktiskt får stå framme. Då slipper jag dessutom rota runt i lådan när jag behöver den.


Papper från Panduro och det är samma block som jag hade till renoveringen av dockhuset. Bästa pappersköpet, trodde aldrig att det skulle räcka till dockhuset, en tårtlåda, adressbok, Anna och massor av andra saker som ännu inte är gjorda.


Även insidan av adressboken fick lite papper med färg eftersom det bruna inte passade.

Så här såg boken ut innan, egentligen inget fel förutom att någon av trollungarna har målat på den. Det svarta gummibandet sitter kvar men jag ska nog klippa bort det för att det känns överflödigt.

tisdag 18 januari 2011

Grönt te-glass

Glass med smak av grönt te är enligt mig den godaste glassen som finns. När vi var i Japan förra våren åt jag det varje gång vi skulle äta glass. Det fanns även crepes fyllda med sådan glass, azukibönor och risbollar. Men nu är jag inte kvar i Japan och får nöja mig med det som finns att köpa här.


Azukibönor kokas mjuka och därefter tillsätts socker. Godast till är grönt te-glass som jag gör själv med matchapulver (grönttepulver). Bor du i Stockholm finns det att köpa hos JFK på Swedenborgsgatan på Söder. Det vita är rismjöl som man blandar med vatten och rullar små bollar av och kokar.

Då får man en väldigt god efterrätt som dessutom är lite nyttig.

måndag 17 januari 2011

Dagens snurrkjol och skidfärd


Jaha, här sitter jag nu igen...

....lite roligt är det i alla fall...

...pallen är lite vinglig men jag har i alla fall mina rosa fin skor på mig...


....klart att snurren måste provas även på den här kjolen.

Kjolen kommer att finnas på hemsidan nästa vecka.

Hoppas ni alla haft en trevlig helg, själva har vi faktiskt åkt skidor (i Flottsbro). Efter floppen för två år sedan kände jag att jag återhämtat mig och laddat upp för en ny dag i backen. Tre barn och två vuxna gör att det blir lite svårt att hjälpa alla samtidigt. Kenneth och Elliot åkte några timmar förra helgen och han lärde sig hantera knappliften fort.
När vi stod i uthyrningskön tittade barnen på de vana åkarna som susade ner för backen och de som åkte i hoppen, det kändes som att det skulle kunna bli trevligt den här gången. Skidorna åkte på och vi tog oss till barnbacken. Väl där blev kom kaoset som jag trodde vi skulle slippa. Jag har bara åkt skidor en gång i gymnasiet och man kan inte direkt påstå att jag åkte den gången. Ett åk av misstag i pucklarna, ett störtlopp in i buskarna och några hasandes på rumpan. Så jag själv hade inga skidor i lördags, det får jag ta när barnen lärt sig åka.
Vi tänkte först få Elliot att klara sig själv både i backen och liften så vi kunde ta hand om de två andra. Kenneth stod i liften med Elliot och jag var bredvid med Juliette och Leonard och båda skriker på hjälp. En åker ner baklänges den andra sitter för att inte glida ner och de har panik båda två. Jag kan inte hjälpa båda två samtidigt och det första jag tänker är "jag vill hem, det här kommer aldrig att gå."

Men Kenneth tar med sig Leonard i liften och jag kan koncentrera mig på Juliette. Juliette och Leonard får turas om att åka med Kenneth i liften och ner medan jag varannan gång försöker få dem att våga åka lite själv. Efter ett tag börjar det ljusna. Elliot åker upp och ner själv (med sin kompis), Juliette åker upp i liften med Kenneth och åker snart ner själv. Den enda som var missnöjd var Leonard som gnällde och ville hem och som mest ägnade sig åt sin vattenflaska och ostsmörgåsarna. Men att ha lärt två av tre barn åka helt själva på en dag var verkligen kul. Jag som själv inte åkte tyckte det var jättekul ändå. Att se hur fort barn lär sig och hur man kunde se nya framsteg för varje åk. Elliot dansade och sjöng upp för liften och ner för backen och provade några små hopp som var i backen. Och Juliette som jag inte trodde skulle våga åkte faktiskt själv. Nu längtar vi alla (utom Leonard) efter en till dag med bra skidåkarväder så att vi kan åka igen.

fredag 14 januari 2011

Snögubbskungen

I onsdags var det första dagen med riktig kramsnö (som vi märkt av). Äntligen kan man göra något annat än att åka pulka. Vi hämtade Elliot i skolan och gick hem och gjorde en snögubbe. Julgranen tyckte Leonard han skulle ha så tomten hittar till honom och kan ge paket.

Ögon och näsa blev det av en lång ekologisk morot delad på tre. Leonard tittade länge på ögonen och sa tillslut

- Mamma han har bara ett öga.
- Nej, två, svarar jag
- Men titta han har inget svart på andra ögat, säger Leonard
- Det har du rätt i. Men det blir så när man delar moroten i tre delar, det finns bara ett ställe med blast.
Nu kan man ju tycka att jag kanske skulle ha vänt på den sidan med blasten men han tyckte inte att det gjorde något efter min förklaring.

En islykta som stod på trappen fick vara krona istället för hatten som någon stal förra året. Kan ni förstå att någon gick in på tomten, tog sönder snögubben och tog hatten? Löven har Juliette satt dit, hon tyckte att han skulle ha hår.

Jag önskar er en trevlig helg.

torsdag 13 januari 2011

Snurrkjol i ull

Nu när kylan verkar hålla i sig tycker jag att en värmande snurrkjol i ull kunde passa.

Fickor med spets och veck som på de blå och denimkjolarna.

Vit spets i nedkant.

Eftersom fickorna är sydda av hålet i mitten av kjolen blir det lite sisådär med mönsterpassningen av fickorna mot kjolen. Vad ska jag välja, återanvändning av mitten eller mönsterpassning av fickan? Kjolen är fodrad med rosa foder men de som kommer finnas på hemsidan får vitt foder för att inte röra till helhetsintrycket av kjolen. Jag var först lite tveksam till vit mudd. Jag hade egentligen tänkt mig en vanligt linning men mudden känns så mycket bekvämare.

onsdag 12 januari 2011

Jag och min klänning



Eftersom jag redan skrivit om klänningen skriver jag lite om varje bild istället. Ni som inte läst klänningsinlägget kan göra det här, där hittar ni även fler detaljbilder.

På väggarna i hallen på övervåningen har vi gamla svartvita bilder på släkten och i den fina ovala ramen är min pappa och jag tycker mycket om den bilden och har gjort det sedan jag var liten. Jag undrade varför han hade lockigt hår för i verkligheten och på alla andra bilder har han tunt rakt hår.


Jag läser sällan böcker, jag somnar för fort på kvällen och därför tar det för lång tid att läsa klart en. På fem minuter hinner jag öppna boken, komma in i handlingen, börja läsa lite. somna, vakna till och inte komma ihåg något av det jag läst. På dagarna har jag inte alls tid, det finns för många roligare saker att göra. Dessutom skulle jag bli avbruten varannan minut av barnen.

Nej jag är inte sjuk, jag är så vit i ansiktet på vintern. Men vad tittar jag på?

En brännskada jag fick härom dagen. Det kanske är helt ointressant men jag har faktiskt väldigt ont och eftersom det inte blev någon blåsa som skyddar såret läker det långsamt. Svårt att klippa i tyger men det går om man inte håller i saxen på rätt sätt. Men det finns de som har värre krämpor och sår så jag ska inte gnälla mer över det.

Hur som helst så är jag nöjd med klänningen vilket jag inte var första gången jag tog på mig den. Då kändes det som en städrock men när håret i knut släpptes ut kändes den mindre "städrockig". Kanske ett par finstickade låga benvärmare kan sticka upp i kanten på skorna (jag får nämligen inte plats med några sockor i fotdelen).

Vad kul att det är så många som anmält sig till min utlottning. Ni som ännu inte har gjort det kan göra det här.

tisdag 11 januari 2011

En nyklädd lampa

En nyklädd och målad lampa har fått plats på sekretären som är vårt lilla kontor och datorhörna. Tyget är samma som till sypuffen jag klädde om förra veckan.

Foten har spraymålats vit och det var inte lätt att komma åt alla krusiduller.

En gammal majskonservburk har blivit pennförvaring.

Gamla medicinflaskor från Japan får vara vaser med rosor från födelsedagsblomman. Små lådor från Granit med gem (minst tio år gamla - så ofta behöver jag gem).

Innan var den lite för guldig för att passa i vårt hem.

Önskar er alla som tittar in idag en trevlig dag.

måndag 10 januari 2011

En klänning till mig

En rulle broderad batist köptes när jag var på Formex förra året och har väntat på att bli något. I går blev det äntligen en klänning och jag har använt samma mönster som till den blommiga och prickiga klänningen.

Jag undrade varför det inte var brodyr hela vägen ut till stadkanten och var ganska irriterad över det, eftersom kjoldelarna inte riktigt fick plats. Men när jag skulle göra skjortknäppningen kom jag på att det faktiskt var finare utan brodyr, men fortfarande i samma färgnyans. Det brodyrlösa området kändes då i stället väldigt litet. Det skulle räcka till en krage också, så därför fick lite brodyr följa med.

Även ärmuppslagen är sydda i brodyrfritt tyg.

Till klänningen kommer jag att använda mammas gamla skärp...

....som jag äntligen har hittat ett par skor med skaft som matchar till. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska behålla dem. Jag vill helst att sulan och klacken hade mer trä- och läderutseende istället för det svarta gummit. Men öppet köp gäller en vecka till, så jag har lite tid på mig att bestämma mig.

söndag 9 januari 2011

Något virkat, kan ni gissa vad?

Kan ni gissa vad det är?


Jag fick två nystan av min syster förra året och har funderat på vad jag skall göra med dem. Garnet är färgat i olika nyanser och ringarna blir till av sig själv. Inte så avancerat, men jag slipper byta garn.


Tyvärr så räckte inte garnet och jag fick skarva med ett vitt lovikagarn som jag hade hemma. Det var billigare och enklare än att åka till New York....


En IKEA-pall det är! Vi har haft den i över 10 år och från början var den grå med en dyna i marinblått. Men tyget solblektes och den fick ett nytt grönt överdrag. Sedan ett grått, därefter ett rosa och nu till slut ett virkat. Stommen har målats vit och slipats lite.

Egentligen kanske pallen borde kallas för sypuff, eftersom den faktiskt ser ut som en stor nåldyna fast på ben.

fredag 7 januari 2011

Låt granen vara kvar några månader till

Jag vet att många av er redan har tröttnat på julen och undrar varför jag nu visar vad vi hade i granen men jag hann helt enkelt inte med det då. Jag hade bilder förbereda men texten blev det inget med.

Nytt julgranspynt för förra året var små gula fåglar med fjäderstjärt,


polkagriskäppar finns alltid med,


de nya lökformade fattigmanskulorna,


de nya rosa äggen


ljushållare med julgransljus som naturligtvis inte tänds.


I år bestämde vi oss för att köpa en tjock gran så att den inte skulle börja barra efter några dagar. Den slukade vatten och har faktiskt hållit sig grön och fri från "barrfall" länge men i förrgår började den se lite ledsen ut och började dricka mindre och mindre. Jag plockade ner allt julpynt och bar ut den med endast ljusen kvar. Nu står den grön och grann igen och kommer att vara det tills det blir varmare ute (kylan gör att den slutar barra). Och på kvällarna lyser den upp fint i vintermörkret.

Jag vet inte om det är någon av er som sett eller läst sagan om granen skriven av HC Andersen. Själv såg jag den på Bolibompas "Sagoberättaren". För er som ännu inte läst den kan ni läsa lite kort om handlingen på Wikipedia, det är en fin men sorglig historia.