Jag har blivit med lugg

Idag bjuder jag på en bild av mig själv med min nyklippta lugg. Med en mamma som är japanska tycker jag att jag borde ha fått sånt där tjockt, mörkt och blankt hår som hon har men tyvärr så fick jag inte den genen. Istället fick jag tunt, superrakt och volymlöst hår (som min far fast lite tjockare). Jag lägger helst inte så mycket tid på att fixa håret utan det åker bara upp i en knut mitt på huvudet, jättetråkigt men praktiskt. Och varje vinter med undantag för förra året klipper jag lugg. I år blev jag väldigt förvånad över att det nu efter klippet faktiskt ser ut om jag har massor av tjockt hår. Det måste vara för att jag helt plötsligt har hår i pannan som fyller ut ansiktet och huvudet. Ibland behövs det inte mycket för att man ska få den där känslan av att ha något som man inte har.

Barnen tycker att jag ser ut som min syster och jag tycker att jag ser ut som Lilla My (bara den röda klänningen som saknas). Att fota sig själv är inte lätt. Ibland kommer man med, ibland blir man halv och ibland kommer man inte alls med (förutom en liten bit av axeln, se vänster hörn).

Trevlig helg!!!

Mia