Sovrumsfönstret

Vi bor inte i ett hus på landet, utan i ett parhus i ett vanligt villaområde. Jag tycker om att ha grannar runt omkring, då känner jag mig inte så ensam. Men ibland önskar jag att vi bodde lite mer lantligt så att man kunde gå ut med soporna i morgonrock om man kände för det.

Runtomkring vårt hus har vi skog och berg, dessutom står det nästan en björk på varje tomt. Alla är de höga med stora grenar som väller ut med massor av små tunna hängande grenar. Jag är en person som måste öppna alla persienner och rullgardiner direkt på morgonen och släppa in ljuset. Nu under vinterhalvåret är det visserligen mörkt och egentligen gör det inte någon skillnad, men det är nog mer känslan av att hälsa dagen välkommen. På helgerna drar jag upp rullgardinen och går och lägger mig igen och tittar på den stora björken som syns i fönstret. Runtomkring oss leker barnen, spelar lite spel och myser och när barnen börjar bråka vet man att det är dags att fylla deras hungriga magar med en god frukost.

Hoppas ni alla haft en trevlig helg. Denna helgen har inte riktigt varit så lugn som förra helgen och söndagseftermiddagen slutade med en punktering på bilen. Vi har på väg till tre saker: överlämning av beställd doppresent,  min första syjunta som jag sett framemot hela veckan samt en middag dit Kenneth och barnen skulle till tidigare och jag skulle ansluta efter syjuntan.

I bilen satt två trötta barn och bråkade (de somnade alldeles för sent dagen innan eftersom vi var borta på middag) och en 8-åring som lugnt läste igenom bruksanvisningen så pappan skulle få loss extrahjulet, som var placerat på ett väldigt konstigt ställe. Så ni som inte vet var reservdäcket på er bil sitter, kolla det så ni inte står där mitt på vägen och måste leta när väl olyckan är framme.

Önskar er alla en härlig måndag!

Mia