torsdag 17 december 2009

Skicka vidare och gör en god gärning

I måndags fick jag en "skicka vidare"-utmaning från Vardagresa, där hon blivit inspirerad av filmen Skicka Vidare. Filmen handlar om en pojke som får ett projekt i skolan att komma på något som han kan ändra världen med. Han kommer på ett slags pyramidspel där goda gärningar från en person skall skickas vidare till tre personer.

Idag har jag gjort min första goda gärning och det var i backen utanför Huddinge Sjukhus där en taxi fastnat och bussen kom därför inte förbi. Jag sprang fram till taxin med Leonard i en handen och Juliette stod i busskuren med Elliots lärare (som även hon varit på sjukhuset) och frågade om det fanns någon sandbox. Efter lite letande hittade vi en och jag sa till folket i kuren att taxin satt fast och det behövdes hjälp. Alla stod som frågetecken, jag blev så förvånad över att ingen ville hjälpa till. Vi vill ju alla komma i tid och hjälps vi åt skulle det gå fortare. Två kvinnor från bussen klev ur och jag la ut sand så att taxin kom loss. Busschauffören var så glad och tackade oss.
Varför är det så att folk skyller på den som kör och tycker att de är urusla på att köra. Det är faktiskt inte det lättaste när det varken är plogat eller sandat i en isig backe.
Det var inte pga gärningen som jag gjorde detta, det hade jag ändå gjort.

Tänk om vi alla kunde skicka tre mycket goda gärningar vidare nästa år. Då skulle det spridas en del fina ringar på vattnet. Därför ger jag er nu utmaningen.
Fundera ut tre goda gärningar som du skall utföra nästa år. Det kan vara vad som helst.

Detta är mina tre goda gärningar som jag vill sprida de kanske inte kan förändra världen men det kanske gör världen lite trevligare och gladare .

1. Tänk er för en extra gång innan ni blir irriterade. Tex är det allt för många som blir irriterade på att barn låter för mycket. Ibland känns det som man har pesten när man har barn när man åker buss, flyg eller tåg . Ibland pratar eller skrattar barn lite högt men det är i alla fall glada det sprider glädje. De är ju vår framtid....

2. Lev livet som du vill och inte efter vad andra tycker. Så blir du säkert lyckligare och därför en gladare människa.

3. Uppskatta det du har, varför vänta tills något hemskt har hänt som att någon blir allvarligt sjuk eller dör.

Bilden är min glädjegåva till Vardagsresa som hjälpt mig sälja mina kläder från starten till andra och alltid gett bort mina kläder till alla som får bebis. Tack för hjälpen!
Glasburken är en gammal Abba sillburk som jag tvättat ur och klätt locket med lite brunt mönsterpapper, ett litet snöre och en God Jul-lapp. Nu har du lite knäck till jul eftersom du bränt din.

Jag skulle vilja skicka detta vidare till alla ni som bloggar och hoppas att ni är några som vill hjälpa till att sprida glädje och vänlighet utan att jag behöver skriva några namn. Var inte som människorna i busskuren, sprid nu glädje, vänlighet och omtanke.

Ni kan också göra som Lantliv på holm som ger bort pengar till Radiohjälpen som nu har en insamling för att bekämpa malaria, 5kr räcker för att bota ett barn.

4 kommentarer:

  1. Jag brukar också hjälpa till så mycket jag kan, och det är verkligen underligt hur lite folk engagerar sig och gärna låtsas som det regnar när någon behöver hjälp.... Bra initiativ, det behövs nog....

    SvaraRadera
  2. Vilken insats du gjorde! Jag håller helt med dig om att vi människor är handlingsförlamade. Ska tänka på detta under 2009.

    Detta blir den bästa julklappen!!!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  3. Åå, vilken bra puff i ryggen du ger! Jag vill så gärna hjälpa till och vara den där goda personen men är nog tyvärr oftast som de där som står kvar i busskuren. Inte för att vara elak men för att det är lättast och kanske för att jag skyller på att jag har en dubbelvagn med två barn i som jag inte kan lämna en sekund... Men nu ska jag ta tillfället i akt, göra tre goda gärningar och sedan fortsätter det nog av bara farten. Dessutom kanske det smittar av sig=)

    Hoppas du får en jättetrevlig helg och fjärde advent! Kram

    SvaraRadera
  4. Hmmm, funderar fortfarande på den där utmaningen... Men din berättelse var bra! Och visst mår man själv också bättre när man gjort en god gärning! Det blir ju nånting alla vinner på!

    Kram Pernilla

    SvaraRadera

Tack för att du skriver något det gör mig glad!!!