Virkat kuddfodral

Då var kuddfodralet äntligen färdigt och lite stressad blev jag när den såg ut som en skrynklig trasa efter att jag sytt ihop allt. Men eftersom det var ull gick det att sätta strykjärnet på högsta värmen och ånga på tills delarna låg fint ihop.

Vit virkad kant och en liten volang längst ut.

Eftersom jag endast kunnat röra mig sakta och väldigt försiktigt kunde jag inte sy något nytt fodral. Istället fick ett tråkigt linnefodral som jag sytt förra året vara grunden. Sedan sydde jag fast den virkade delen på. Fodralet var 10 cm för långt men det var enkelt att sy bort och den virkade volangkanten gör att kudden även är fin på baksidan.

Nu har äntligen den värsta värken släppt och redan igår kändes det mest som jag hade en kraftigt träningsvärk. Men trött är jag som bara den ögonen sitter i svarta hål och jag har svårt att sova på dagen. Nätterna börjar bli bättre och jag har nu gått ner till två kuddar istället för de fem jag haft tidigare. Dessutom har svullnaden/bullen på revbenet lagt sig så nu kan det nog bara bli bättre.

När jag hade som ondast kunde jag varken gå, sitta, ligga, skratta, hosta eller nysa utan att det känndes som om hela bröstkorgen skulle gå sönder. Vissa saker försöker man undvika men ibland är det svårt när man har barn. Min mamma var här hela veckan för att ta hand om barnen och mig (det kändes som jag var två år igen). En dag tog vi en liten promenad till affären då jag kände att jag behövde röra på mig och få lite luft. Vi gick lugnt igenom affären och väl framme vid kassan vid glassen ropar Leonard, helt allvarlig och säker på sin sak:

- Titta mamma bajskorvar!

Han pekar på en ask med fönster så att man ska se innehållet och i den ligger det chokladbitar som ser ut som maränger. Jag försökte hålla mig för skratt men det var svårt och det gjorde så ont.

Så nu vet ni att man hittar bajskorvarna i affären på hyllan ovanför glassen. Om det var någon som undrade....