Jag sydde mig en klänning...

 

 

Jag tänkte sy mig en klänning likt de mönstrade jag sytt till Juliette, men i ett annat tyg. Gärna ett tunnare som faller snyggt, för vi vuxna har ju inte riktigt samma kroppar som barnen (vi har ju höfter). Jag vill gärna inte lägga på mer vidd just där.

 Tyget jag bestämde mig för hade legat i hyllan sedan jag gick på Tillskärarakademin och det är nästan tio år sen. Jag trodde att det skulle räcka till en långärmad klänning.

Men när jag väl gjort mönstret gick jag ut till syrummet för att hämta allt prickigt tyg, hade jag en ynklig meter. Ja, ja tänkte jag.... nu har jag redan gjort mönstret så något måste jag göra när jag väl ska sy till något mig själv. Så det var bara att göra det bästa av det.

En väldigt kort ärm med skarv (som faktiskt gjorde att det ser mer välarbetat ut) och ett veck för att få in vidden) fick det bli. Insidan fick jag skarva med vit snedslå, likaså halsringningen. Det är ju egentligen finare med samma tyg på insidan även om den bara syns när den tvättas. Men det hade blivit alldeles för många skarvar. Sen sydde jag ett sprund med lite volang runt och några gulfärgade knappar för att hålla ihop det.

Färdig!

Nöjd?

Nja, inte riktigt. Den såg ut som en förstorad barnklänning, alldeles för gullig. Inte alls som en sval luftig klänning a la 70-tal.

Men ett skärp kanske gör det bättre.... och bruna kängor. Och varför inte en pälskrage (ärvd) och helt plötsligt blev det nog lite vintage tycker jag.

Trevlig helg på er!!!

Mia