söndag 23 januari 2011

Mitt liv som snigel


Bilden på Julietts snigel lussebullar får visa hur jag är just nu. Jag är långsam, får ingenting gjort och kan knappt röra mig. Jag har i flera dagar funderat på att skriva men haft för ont. Jag kände bättre mig igår kväll och då kunde jag faktiskt sätta mig en stund och skriva. Så här kommer en kort version av vad som hänt.

Natten till onsdagen fick jag väldigt ont i bröstet och det släppte inte men det gjorde inte så ont att jag tyckte att det var jobbigt. I torsdags vaknade jag och hade så ont att jag knappt kunde ta mig ur sängen var helt säker på att något i bröstet skulle gå sönder. Kenneth fick åka hem från jobbet och lämna barnen i skolan för att därefter skjutsa mig till vårdcentralen. Väl där träffade jag en läkare i 2 minuter som sa att jag hade Tietzes syndrom:

Tietzes syndrom är en sjukdom som orsakas av inflammation eller svullnad i revbensbrosken, den del av revbenen som ligger närmast bröstbenet. Revbenen utgår som bekant från ryggen, största delen av dessa är ben, men den sista delen, några centimeter lång, utgörs av brosk. Dessa broskdelar kan bli inflammerade och eller svullna, och orsakar då påtaglig smärta. Smärtan kan vara svår, och påminna om smärta utgående från hjärtat eller matstrupen, och smärtan kan därmed föranleda långt gående undersökningar och onödig medicinering.

För den som vill läsa vidare kan ni göra det här . Han sa att det är helt ofarligt och att jag inte behöver söka läkare för det mer. Jag fick en postit-lapp med namnet skrivet så jag kunde googla själv. Han frågade aldrig hur ont jag hade. Jag fick några tabletter som jag hemma upptäckte att jag inte får ta dem pga min tarmsjukdom. Jag kunde knappt sova alls på natten, vaknade varje timme och låg vaken länge för att jag hade så ont. För att inte få ont måste jag långsamt flytta varje kroppsdel i steg och att vända mig tar minst fem minuter.

Dagen efter tyckte jag det kändes bättre men under dagen blev det värre och det slutade med att jag åkte in till akuten på kvällen för att få något smärtstillande. Några timmar senare fick jag åka hem då de inte kunde hjälpa mig, men jag fick annat smärtstillande som jag trodde hjälpte tills jag ställde mig upp och det högg till varje gång jag gick. De sa åt mig att ta dem även fast de inte hjälper för att jag skulle få en grund. Tabletterna jag fick innehåller morfin så man blir lite småsnurrig, det kändes som jag hade tagit ett glas vin jättefort. Smärtan försvinner inte utan kroppen känns mest pirrig. 2,5 timme kan jag ligga ner still utan smärta med tabletterna innan värktabletten slutar verka. Jag ser ut som en sned gammal gumma och kan inte göra någonting själv. Kenneth har fått ett fjärde barn att ta hand om....

Anledningen till att jag skriver är för att jag inte kan göra någonting utan att det hugger till och framför allt inte sy. Jag kommer inte att kunna ta några beställningar innan smärtan är borta. Har det inte gått över om en vecka skulle jag kontakta vårcentralen igen för en röntgen. Jag hoppas självklart att det ska bli bra innan men just nu känns det inte så.

Jag har tidigare haft samma smärta för flera år sedan men den har gått över på morgonen och det har aldrig gjort så här ont, därför har jag inte sökt läkare för det. Oftast fick jag det på natten och förmodligen då jag sov innerst och lite inklämd mot en vägg i en smal säng vilket gjorde att bröstkorgen trycktes ihop. Nu beror det säkert på att jag ligger mellan två barn varav den ena väldigt nära. Jag antar att det är fler föräldrar med samma problem, en del barn sover själva, andra är nöjda om man sover i samma rum, vissa i samma säng och sedan finns de som ligger som ett plåster. Alla barn och även vuxna har ju olika närhetsbehov. Hur skall man få plåstret att släppa? Det har blivit värre efter att hon börjat skolan vilket säkert beror på att hon inte är med oss så mycket på dagarna och behöver tanka på närheten under natten.

Skrivet idag:
Idag femte dagen känner jag mig bättre, det kan bero på att jag faktiskt fått sova och utan värktabletterna dessutom. Jag har hittat en halvsittade ställning som inte gör så ont. Jag rör mig fortfarande långsamt och det hugger till när jag rör mig fel eller för fort.

Det blev en ganska långt inlägg ändå, jeg vet inte om någon har haft ork och tid att läsa. Men det kommer inte att bli några fler tråkinlägg om sjukdommen nu för det här ska ju vara en glad och inspirerande pysselblogg. Så nästa gång jag skriver är om grytlappen som väntar på en tovtvätt, crostiner med fetaoströra och filtgubbar som barnen kan sy. Om jag vilar hela dagen idag också kanske det är så bra att jag kan börja virka glada kuddfodral av de nya garnerna.

Önskar er en alla som tittar in idag en trevlig söndag.

22 kommentarer:

  1. Shit vad jobbigt :-( här är en till som är ganska begränsad just nu. min handled har pajat för sjuttieltfe gången så kan inte ens röra den utan att det gör ont. inte lika jobbigt som din hemska smärta, men ganska glädjedödande..

    SvaraRadera
  2. Tufft! Om jag hade haft "min rygg" när barnen var små hade det inte gått, har jag ont tappar jag tyvärr lätt humöret. Skönt att det börjar bli bättre för dig.
    Tyvärr är vården numera under all kritik. Värst för mig var det när en läkare, på bokad tid dvs minst 20 minuter för patienten, sprang i förväg. Fick leta efter läkaren! Han satt i sitt rum, bad mig inte ens sätta mig ner utan, med öppen dörr, kommenterade han att "du får vänta minst en månad innan du återkommer, din onda rygg kommer att bli bra under tiden". Undersökning? Frågor? Nej. Ungefär så är det numera för alla. En dag missar de och missar och då kommer vården att gå under.

    Önskar dig en fin söndag UTAN smärta!

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas att du mår mycket bättre idag och att värken försvinner fort! Önskar dig en skön söndag :)

    SvaraRadera
  4. Usch vad jobbigt det låter... I början av texten blev jag orolig att du fått något fel med hjärtat så sett ur det perspektivet är jag glad att det du har är något "ofarligt". Men jag förstår ju att det inte kan vara lätt att ha smärtan hela tiden... Det är ju inte heller lätt att hålla humöret på topp med ständig smärta, det kostar ju på ur flera aspekter! Vill skicka dig mååååååååååånga krya-på-dig-kramizar från mig!

    Kraaaaaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
  5. Fy så tråkigt för dig! Hoppas att du snart mår bättre och inte har så ont!

    SvaraRadera
  6. Men oj vad tråkigt! Det verkar som om det värsta är över i alla fall. Jag hoppas du blir frisk fort så du slipper ha mera ont. Ta det lugnt nu och stressa inte på. Många krya på dig kramar från mig.

    SvaraRadera
  7. Hoppas att du känner dig bättre snart. Smärta är fruktansvärt.

    SvaraRadera
  8. Näe fy och usch så synd det faktiskt är om dig! Och då får man gnälla! Glad pysselbloggerska eller inte. Blir uppriktigt ledsen när jag läser vad som hänt dig och att du inte kan få hjälp. Skönt att det är lite bättre i alla fall. Och det där med barn som sover nära känner jag igen. Jag tänker som du - de behöver tanka närhet. Fast ibland kan det vara tufft (vi far fem i sängen i natt - 2 vuxna, 2 barn och en katt...). Hoppas att allt blir bättre i alla fall.

    Stoooor kram!!!!

    SvaraRadera
  9. Oj, oj vad jobbigt det låter! Hoppas verkligen det vänder nu, måste vara jättejobbigt att ha så ont! Och vilket bemötande du fick på vårdcentralen!? De är ju faktiskt där för att hjälpa människor, jag tycker de flesta inom vårdpersonalen klagar på att folk googlar för mycket om sina möjliga sjukdomar och på så sätt får fel information, men att en läkare uppmanar en patient att googla!?
    Vi har också ett litet plåster i vår säng halva nätterna, men det är mest min rygg som tar stryk av att sova ytterst på kanten med bara halva huvudet på kudden.
    Krya på dig- kram!

    SvaraRadera
  10. Nej, vad jobbigt. Hoppas det släpper snart!

    SvaraRadera
  11. Sänder massor mer må-bra-tankar till dig! Snart vänder det! Kram.

    SvaraRadera
  12. men hjärtat då vad är det jag läser ? vilken kass läkare du har haft . Att ingen har tittat noga och då menar jag noga på dig och dina symtom. Låter fruktansvärt att ha så ont ju. Hoppas du mår bättre nu och att du kryar på dig ordentligt

    Kramar Malin

    SvaraRadera
  13. Hoppas du får känna dig mycket bättre snart! Kram

    SvaraRadera
  14. Usch, det låter verkligen inte bra! Jag hoppas verkligen att du kryar på dig snart!
    Kram

    SvaraRadera
  15. Men fina du!
    Önskar att snart känner dig piggare!
    Och det är heeelt okej att gnälla när man mår kass!

    Största och goaste kramen till dig!
    Mimmi

    SvaraRadera
  16. Men stackars dig som har så ont! Ja läkare är ju inte alltid så förstående gentemot sina patienter! Jag jobbar på en vårdcentral som läkarsekr och vi får ju ibland ta emot klagomål från patienterna där de inte tycker läkaren gett dem rätt behandling. Oförskämt att be dig googla om din sjukdom, informationen skall doktorn ge eller söka svar om han inte har det! Ang plåster så har vi ett i vår säng alla nätter. Hon ligger ibland på halva min kudde och jag ligger längst ut mot kanten. Jag brukar flytta till fotändan ibland men då kommer hon efter. Det är väl bara så att vissa barn måste ha närheten även på nätterna och vissa perioder är de extra känsliga och behöver det ännu mer. Lite jobbigt blir det ju när man får sova sämre själv. Hoppas du blir bättre snart!

    SvaraRadera
  17. Stackars, stackars dig!!! Hoppas du får sova ordentligt nu och att allt det onda då ger sig fort. Min son har ibland haft ont i bröstkorgen, och då pekat ungefär där jag uppfattar att du beskriver att det sitter... hmmm... kanske ska tänka lite mer på det...
    Vi har också ett litet plåster hos oss på nätterna (myyycket trångt - hon är lång jag är kort, snart lika stora och hon tar över min plats...), men för några dagar sen hade vi ett litet samtal där jag förklarade att hon behöver försöka somna om själv nu, men självklart ska komma om det inte går eller hon behöver närhet av nån anledning. Och peppar, peppar, hon har sovit i sin säng varje natt sen dess!!
    Jag skickar en massa god energi genom luften till dig =) och hoppas du är frisk och pigg alldeles strax. Var rädd om dig! Kram ♥

    SvaraRadera
  18. Det låter hemskt!

    Krya på dig!

    SvaraRadera
  19. Hoppas att du snart mår bättre igen!
    Krya på dig

    SvaraRadera
  20. usch usch! Hemskt när man blir oduglig för allt och det bara gör ont. Hoppas verkligen att smärtan försvinner snarast så att du blir dig själv igen!

    en styrkekram

    SvaraRadera
  21. Hej Mia!
    Men fy vad jobbigt det låter, jag tycker riktigt synd om dig, när man har så ont hela tiden får man faktiskt "klaga":)

    Hoppas det går över snart!

    Stor kram!

    Jenny

    SvaraRadera
  22. Usch vad tufft du har haft det! Hoppas att det värsta är över och jag förstår att du längtar efter att kunna sy och virka igen!
    Min lille gosse sover mellan oss och än så länge nöjer han sig med att bara vara i sängen. Han var lite mer plåster på mig när han var mindre och jag kan verkligen tänka mig att det blir väldigt jobbigt i längden hur mysigt det än kan vara.
    Hoppas allt löser sig och att du mår fint snart igen!
    Kram
    Ellinor

    SvaraRadera

Tack för att du skriver något det gör mig glad!!!