Så fick han heta, vår lilla bebis som föddes i onsdags kväll vid åttatiden. Fortfarande har jag inte vant mig vid att det var en liten pojke som låg i magen, så han jag kallar honom mest "bebisen". Tänkt att de är så små.... fast han var ju ganska så liten med sina 50 cm och 3230 gram. Och när vi åkte hem sent i går kväll vägde han bara 3060 gram.
Det går ju liksom inte att planera när man vill att barnet ska födas (förutom vid planerade kejsarsnitt) och när vattnet gick så där på tisdagskvällen åkte vi in för en koll och fick sedan åka hem igen. Det var ju nästan två veckor före datumet och Elliot skulle ha soaré i skolan på torsdagen som jag verkligen inte ville missa. Planen var lördag, så kunde vi vara hemma alla över sportlovet och mysa. Men så blev det inte....
På onsdag eftermiddag vid tretiden började värkarna komma regelbundet med 15 minuter och en timme senare var det 10 minuter. När det vid 17-tiden var 6 minuter planerade vi att åka in.
Väl på BB runt kl 18 gick det långsamt, jag fick ligga vid den där hjärtljudsmaskinen i nästan en timme och kroppen stängde av på något vis och värkarna nästan upphörde. De ville nästan skicka hem mig då jag bara var 3 cm öppen. Jag sa till Kenneth att skickar de hem mig åker jag inte tillbaka, då föder jag barnet själv hemma. För sitta i en bil och åka fram och tillbaka är ju inte det man känner för när man har värkar. Till slut gick de med på att låta oss stanna, men att vi då måste gå ut på promenaf i två timmar.
Väl ute gjorde värkarna väldans ont och illa mådde jag. Men vi tog oss till kiosken och köpte oss något att äta och sedan fick jag nästan panik över hur ont det gjorde. Vi gick tillbaka och 4 cm var det öppet inte så imponerande men vi fick ett rum då det var 3-4 minuter mellan värkarna. Vi hann komma in i rummet, jag kräktes och ville duscha men det hann jag inte för 10 minuter senare föddes han.
Så från att vi kom in till sjukhuset till att han föddes tog det knappt 2 timmar och från de första regelbunda värkarna till bebisen kom ut tog det 5 timmar. Barnmorskorna var nog mer chockade över hur fort det gått mer än jag själv. Jag vet ju att när jag börjar må illa av smärtan, då är det inte långt kvar innan jag får hålla bebisen.
Nu är vi hemma efter två nätter på sjukhuset, det blev lite längre än jag tänkt mig. Men de glömde bort att ge antibiotika, vilket de brukar ge om vattnet gått mycket tidigare än värkarna kommit igång. Tydligen kan bebisen få en infektion i luftvägarna om det skulle kommit in bakterier. Men allt såg bra ut efter två dygn så vi fick äntligen åka hem. Och lite glad över att de glömt antibiotikan är jag också, det känns inte som den bästa starten, att ge bara för säkerhets skull.
Ha en fin vinterhelg!
Mia