Ulliga kontraster i rosa och brunt

Det där med kontraster på tyger gillar jag. I det här fallet rosa gulligt mot ruffigt brunt. Och stora grova knappar. Lite som kläder för småfolk, de där 10 cm långa människorna som lever på våra smulor och lånar, lånare som i filmen Arietty (baserad på boken The Borrowers). Har ni inte sett den filmen så måste ni springa iväg och göra det, för den är så mysig. En sån film där man efter är ganska säkert på att det bor småfolk under golvet på huset. 

Och ja, bilden längst ner till höger är på en icke färdig jacka med nålar i fållen. En provbild som blev bättre än de andra jag tog dagen efter. Vår kamera börjar bli lite trött, bilderna blir inte alls som jag vill. Den senaste veckan har den varit omöjlig att ha att göra med. Sedan började jag trycka på massa knappar och då blev det ännu värre. Så jag rotade fram den där manualen och började bläddra och tyckte på ännu fler knappar..... och nu är det kaos.

Men nu tar vi helg, så trevlig helg på er och så kommer det bilder med jackan på nästa vecka. Inte på mig då utan Juliette, för ni förstod säkert att det är en barnjacka.

Månvimplar

När jag syr de där snurrkjolarna blir det ett runt hål över. En cirkel som jag liksom inte kan slänga men som jag inte vetat vad jag ska göra av. Men jag har sparat dem ändå och många har det blivit med åren.  Så såg jag Emmaloppas vimpel och tänkte att sådana kan man ju göra.

Jag delade den på mitten, 

sydde fast fina band på några

Bandkantade alla,

och sydde fast dem på ett band.

Sedan är halvmånevimpeln färdig!

Denimtyget är ganska tjockt, varje cirkel blir två månar. Man behöver alltså inte sy ihop två som man brukar med de vanliga vimplarna. 

Virkade ugglor till vagnen

Någon ville beställa ugglor att hänga på vagnen, sådana som jag gjorde till vår lilla bebis.  Så jag virkade fyra ugglor och fem små bollar i olika färger. 

Istället för de där ögonen i glas fick det bli garnögon för de är mer lekvänliga. Precis som bomullsgarnet, inget ludd som hamnar i munnen när barnet tuggar på den.  Fästena  bytte vi  också ut till  svarta runda från 3texter. 

De där små vingarna är ju så söta. Syr man inte fast dem helt ser det nästan ut som de står och håller i en boll. Eller dansar lite när de dinglar på resåren....

De jag virkade förra gången de ser ut så här om någon missade dem då. Och mönster kommer från fantastiska Kungen och Majkis.

Små små frön

När vi gick de där härliga morgonpromenaderna då vintern var mildare, såg vi massor av små söta granar. Jag ville gärna ta med mig en hem men det får man ju inte. Inte ens de där jättesmå på 5 cm... Så jag bestämde mig för att plantera en egen och det tar nog jättelång tid innan jag ens får en gran att pynta. För hur lång tid tar det egentligen?

Sedan har vi den där gerberan från nyårsblomstret ser ju lite mysko ut tyckte barnen. Barnen
var alldeles förskräckta över att den liksom exploderat. Jag förklarade att det var frön och då kom jag på att vi kan plantera dem också.

Vi planterar dem i den gamla torra såjorden i äggkoppar som vi ställer i små terrakottakrukor. Det blir ju fint, allt som behövs nu är ett litet växthus för dem små att växa i.

Trevlig helg!

Nya byxor till Liten

Ibland köper jag saker som inte alls är riktigt så fina på mig som jag tror att de ska vara. Så var det lite med ett par mjukisbyxor jag köpte på rea i somras. Men någonstans fanns nog en tanke om att det skulle bli ett par byxor till Timothy egentligen. Jag skulle bara provanvända dem ett tag, för att känna efter att de verkligen inte var något för mig. Och nu behövde han byxor, mjuka men ändå lite tuffa.

Byxorna ser lite ut som mina då jag försökt att sätta mönsterdelarna så att de ska hamna på rätt ställe. Besparing uppe, dekorfickor fram och snörning är detaljer som följde med från originalbyxan. Sedan har jag sytt en gylf och knälappar av mudd som blivit över.  Bakfickan gjorde jag av en spillbit, därav skarven. Jag är mycket nöjd, så nu letar jag efter denim collagetyg för att kunna sy fler till försäljning. 

Den där lilla är för övrigt inte så lätt att ta bilder på. Snabb  som tusan är han och sitta i den där sängen ville han inte. Mer springa till kameran och titta på bilderna som vi tagit. Trots sina blott 11 månader har han stenkoll på allt och allt han gör är superviktigt. Som när kylskåpet öppnas, då springer han fort dit. Sen står han där och hummar och ser viktig och kunnig ut. Oftast slutar besöket med en tub med hamburgerdressing eller en senapsflaska som han tar med sig och går runt med. 

Allt och lite till

Det känns som jag gör allt men ingenting just nu. Mest för att jag har för många saker på gång samtidigt. På hyllorna finns ju en mängd saker utklippta, redo för att sys ihop. Så 

 jag syr färdigt något eller några saker varje dag, städar upp och rensar i syrummet. Och tro det eller ej, nästan hela arbetsbordet går att se. 

Jag rensar bland gamla jeans och klipper ut rutor till små bebisfiltar. Sedan syr jag ihop de små rutorna och syr fast på en bit mjuk fleece. Den där röda blev ju väldigt fin och tänk att en gammal kantarellficka eller ett märke efter en gammal ficka kan ge så mycket mer liv åt en filt. 

Sedan är det så mysigt i rummet nu när vi lagt in en heltäckningsmatta och köpt ett extra element. Vi slipper nu drag in i vardagsrummet och jag slipper stela kalla fingrar och nackvärk. Men det är mycket kvar att göra. 

Den nya hemsidan pysslar jag lite med varje dag. Min syster långt där borta på andra sidan Atlanten hjälper mig lite. Vi pratar i telefonen och mailar länkar till varandra, men allt det där är så svårt tycker jag. Inte alls som att sy, man måste söka och veta lite vad man ska söka på. Och dagarna går ju alldeles för fort, hur ska man hinna? Jag måste lära mig att skynda långsamt, inget blir bra om man stressar.  Så jag pysslar vidare och tänker att snart så blir allt färdigt.

Partykonserv

Jag hittade några gamla bilder i kameran. En konservburk som vi gjorde  när storebror Elliot skulle på överraskningsparty i höstas. Vi lade i en peng och en liten  glitterburk. Sedan glittrade vi burken mycket och gjorde den lite "farlig" med en glittrig döskalle.

Hur får man då in alla saker utan att öppna burken.  Du öppnar den underifrån och lägger i presenten sedan limmar du ihop den igen. Superlätt! Limpistol är att föredra. Fler konserver vi gjort hittar ni  här.  

Idag bär det av till Formex för att titta på nya tyger och andra fina saker till hemsidan.

En kraschad glasburk

Någon envisas med att ställa glasburkar på hyllorna som vi har under köksön. Och någon liten tycker det är väldans kul att leka med alla de klirrande glasburkarna och locken. Några burkar har åkt i golvet, en del har vi lyckats rädda och andra inte. Just den här alldeles underbara  burken var det bara locket som gick sönder på. Inte kunde jag ju kasta den fina så jag tog in den till syrummet och det fick bli en glasburk för stickor. Faktiskt något som jag behövde, så det kanske inte gjorde så mycket att någon ställt en glasburk där och att någon knuffat ner den i golvet... Sedan fick det bli en liten sån hög glasburk till virknålarna.

Så var det någon som hade sönder spegeln på lampetten. Så jag lade i ett stycke fleece där och satte fast alla små prislappar. Ja, det börjar minsann bli lite ordning i syrummet nu. Fort går det inte men snart så!

Förkylningen har hoppat över till oss vuxna men bara halsont och det blir nog inte så mycket mer för vi är redan på bättringsvägen. 

Ett virkat litet bi

- Mamma! Pappa! Det har flyttat in ett bi hemma hos oss!

På lördagsmorgonen kommer två av barnen springandes in i sovrummet  och säger att ett bi flyttat in hemma hos oss. Jag förstod ingenting och sa att det måste vara ett som flyttat in i höstas och vaknat för tidigt för att det varit så varmt. När jag kommer ner förstår jag vad de menar. För där nere hade jag hängt upp det gula biet kvällen innan för att ta en bild av det. Och hur de kunde se det gula lilla biet i ljuskronan direkt när de kommit ner begriper jag inte alls...

Det är ju väldans gamla nu, de där bina. Jag virkade på dem när jag stod uppe på Stortorgets julmarknad och sedan har de liksom väntat på att få lite ögon och en liten näsa. Något fint att hänga i fönstret i ett barnrum eller ovanför skötbordet.

Och de där prickarna som vi trodde var vattkoppor är borta och vi vet inte vad det var. Men tre barn hade dem, en mer än de andra. Den där minsta åkte på en hemsk förkylning, lite influensa tror jag för han hostade, snorade, var febrig och skrek i två dygn.... kom inte alls till ro. Sedan toppade han det hela med världens ögoninfektion också. Nu hoppas vi att ingen annan i familjen åker på det för det verkar varit en jobbig förkylning, den värsta han haft i sitt 11 månader gamla liv. Och jag har nog inte sovit så lite sedan andra natten på sjuhuset efter han föddes. 

Nu dricker vi honungs- och citronvatten två gånger om dagen och hoppas att det ska skrämma bort de hemska bacillerna.

Griffeltavla för en bra start på dagen

Skolan har ju  börjat igen. Det innebär röriga och stressiga morgnar. Alla springer runt och gör ingenting och vi rusar ut genom dörren och kommer ofta iväg lite för sent. Barnen är ju egentligen så stora att de borde veta vad som ska göras på morgonen men ändå blir det en massa tjat. Så vi gjorde ett försök att skriva ner en sorts checklista för morgonrutinerna. När de går runt som yra höns behöver man bara säga, "titta på listan". I stället för att fråga om de borstat tänderna eller hjälp till att duka bordet. Sedan är det tänkt att de ska få en varsin matdag då de är ansvariga på morgonen och middagen. För det finns vissa familjemedlemmar som alltid lyckas komma undan.... 

Griffeltavlan kommer från hallen, där den satt tidigare. Jag gjorde den av en trasig gammal ram för många år sedan. Griffeltavlan har hängt där i hallen och bara dammat då den hade en opraktiskt plats. För att hålla redan på kritorna har jag spikat fast en konservburk, en majsburk utan någon vass kant. 

Så funkar det då? Barnen tyckte min skrivstil var svårläst, vilket betyder att de i alla fall har försökt läsa igenom punkterna. "Glöm inte klockan" ville Juliette lägga till för hon kände att hon behövde bli påmind om det. Så sant så, för de glömmer lätt armbandsklockorna alla tre ibland. Men vi kom fram till att bäst är det att lägga den på morgondagens kläder kvällen innan.

Nu vet jag inte hur många som har barn som läser min blogg. Men hur gör ni för att få morgonen att funka?

Trevlig helg vill jag önska er! Vi firar vår helg med lite prickar på barnens kroppar. Vad det är för prickar vet vi inte men det ser lite ut som vattkoppor. Enda knasiga med det är att hon som har mest redan haft det. Någon som vet eller själv haft vattkoppor två gånger?

Mia

Saknar den inte alls

Jag saknar inte snön. Inte alls faktiskt. Tycker att det är den bästa vintern någonsin. Och den där skogen är ju så vacker nu när det varit regnigt. Lite som att kliva in i en Elsa Beskow-saga. Man liksom väntar på att den där flugsvampsfamiljen ska komma gående. Det är nästan så att man inte får säga så för alla tycker så synd om barnen som inte får åka pulka och skidor. Men vi alla vet ju att den kommer någon gång och skulle det vara så att det inte blir någon snö så kommer det ju en ny vinter nästa år. Och det var nog många trots allt, som efter förra årets vinter kände att nu får det räcka med snö och kyla.

Jag vet att många tycker att det är grått och trist ute nu.  Men ta en promenad ut i den gröna skogen och andas in den där friska härliga luften en småregnig dag. När du kommer hem tänder du lite ljus och gör varm choklad med vispgrädde. Sedan låtsas du att det är är höst, en lång sådan. Den där hösten som så många tycker är så härlig. Då gör det inte så mycket att det inte är vitt och snöigt.

Sista veckan på lovet har hela familjen gått på promenad i skogen varje dag efter frukosten, bara för att få barnen att gå ut en stund. En väldans bra start på dagen! Det där fina regnet som faller är mer som en mist som återfuktar huden. Inte alls som kylan som biter sig i kinderna och gör dem så torra att det svider en "vanlig" vinterdag.

Idag börjar barnen skolan igen. Pappan är hemma med den lilla och jag skall börja jobba ute i syrummet. Mycket är det som ska göras, hemsidan ska äntligen bli gjord och den ska fyllas med kläder och lite annat fint.

Mia

Jorden runt i dockvagn

Jag virkade ju en sån tjusig pilotmössa i november, i ull. Som liten skulle använda kalla vinterdagar. Men de där vinterdagarna de kommer aldrig och inte så värst ledsen är ju jag över det i och för sig. Men mössan är ju lite ledsen, den ligger i en låda och väntar och fram tills den går att använda utomhus får vi leka med den inomhus.

              Jaha, här sitter jag....                                 ...den där suffletten ser ju lite rolig ut...

            ...upp upp...                                                 Hallå, är det någon där?

Tittut!

Just nu är det mycket tittut. Och inte spelar det någon roll att man ser hela kroppen för så länge man inte ser ansiktet är man ju nästan lite borta. Roligast är när man sitter i soffan och han den där lilla står på golvet och lägger en hand på soffan för att hålla balansen. Sen lutar han ner huvudet mot golvet och när han tittar upp säger vi tittut. Så gör vi en massa gånger och lika kul tycker han att det är och lika söt tycker vi att han är, varje gång.

Den där tapeten, hur bra är inte den. Vi satte upp  den i november men jag har inte hunnit visa er den tidigare. Ett bra sätt att få barnen att lära sig länder och städer på. Lite bra är den för mig också som  glömt bort lite från skoltiden. Och han den där tänkande 7-åringen har mycket att titta på om kvällarna innan han ska somna. Ibland ligger även jag där och tittar på alla små öar som ser ut som dinosaurier. Just denna hittade vi på Bauhaus men den fanns bara på näten upptäckte vi när vi åkte till varuhuset.

Trevlig söndag önskar jag er och tack så mycket för fina ord! Jag tror minsann att det var en del nya besökare, för många är det som tittat in i dagarna. Välkomna säger jag till er!

Mia